I could crawl around the floor just like I'm realLike youBorderline gör sig till känna igen och det gör mig fundersam och lite mer seriöst lagd. I mina seriösare stunder hänger jag mig mer åt det seriösare språket och de tragiskt deprimerade tankegångar jag hittar under förklädnaden av vardaglighet.Men jag vet inte, jag hatar känsloproblem. Vet inte, jag hatar att vara omtyckt av mer än en person samtidigt och jag ogillar att jag inte står i makt att välja själv. Det finns så många risker och hela livet strålar ut framför mig som en lina av tandtråd, och den är så svår att balansera på och målet är okänt, ändå så måste jag ta mig över. För det finns i slutet en belöning och de här förtvivlande förvirrande tankarna försvinner så småningom. Jag önskar att jag trodde på ödet.

Åh så roligt att prata med roliga människor på msn, jag känner mig populär när det finns sju blinkande saker i aktivitetsfältetgrejen. Jag måste...! Jag vet inte vad jag måste, jag har en sådan där konstig känslaAlfred godkände min "förfrågan" om att se honom och Kok på fyllan någon gång med kommentaren:MIN FAR VAR TOSSET O MIN MOR VAR NORMAL säger:det e inte alla som blir bjudna av den store alfredMen nu så tror jag att jag ska dra mig lite..!

Jag borde antasta någon, få lite adrenalin och endorfiner i mig, efter dagens tre timmar litteraturvetenskap. Jag är jätteglad efter en jävla pärs vid Nettos chark. Det var extremt roligt, stod där med Isabell och skrattade åt... allt. Tack för ett fint Nettobesök, neger.Lite socialt umgänge som inte ger mig problem och ett galet huvud fullt av problem hade varit trevligt nu. Daniel är ju som han är nu, och Nalle är väl... som han är. I Gullbrandstorp bland annat. Och Nordh är som han är och han har ju sitt liksom. Jag har det fulaste påslakanet på jorden med förresten, det är blått med elefanter på. Stora, utsmyckade elefanter. Rummet i sig är brunt, mörkbrunt, vinrött och rött. Det påslakanet ser ganska malplacerat ut. Men samtidigt känns det som om täcket är skönare och varmare än vanligt, och det är liksom bättre än innan.Jag gillar malplacerade, ful-balla grejer. Som namnet "Bygg och trädgårdsraketen". Det är sweet.